DM artiklar till Svensk Styrkely

Som det är idag så finns det ingen debattsida om styrkelyftsporten, Tidningen Svensk Styrkelyft har ingen sida och tar inte emot kritiska insändare, SSF hemsida har ingen funktion för utbyte av åsikter och de kommersiella forum som finns censurerar åsikter och inlägg helt godtyckligt. Naturligtvis är det även tillåtet att här komma med positiva inslag och åsikter.

Denna sida är öppen för alla som vill lämna synpunkter, åsikter och förslag, eller som vill bemöta något som någon annan har skrivit. Om svensk styrkelyft skall föras framåt så måste alla ha möjlighet att komma till tals och att få sina åsikter offentligjorda, öppenhet och saklighet är viktiga inslag i debatten.

För att en klubb skall vara aktiv och ha en bra tävlingsverksamhet så krävs det att man har lyftare, funktionärer, ledare och styrelsepersoner som jobbar aktivt och engagerat för klubben och sporten.

De största misstagen och fällorna i rekryteringsarbetet kan vara följande: 1. Man binder upp rekryteringen och nybörjarträningen till en viss tid och dag i veckan, detta är inte alls i harmoni med hur dagens människor bedriver sin fritid, man vill ha valfrihet och möjlighet att pröva på direkt. Det innebär att man skall ta emot nya intresserade tränande varje timma som träningslokalen är öppen, rekryteringen skall pågå ständigt inte bara på begränsad tid, och därmed inte bara när det passar mej. 2. Man måste vara beredd på att ge avkall på sin egen träning de gånger någon ny kommer och vill ha hjälp, egotänkandet måste bort, ställningar, bänkar och lyftarstänger är till för alla medlemmar och det är inga problem om man samarbetar och visar ömsesidig hänsyn och är flexibel. 3. Det finns exempel på klubbar som fått bidrag från "Idrottslyftet" och med dessa pengar köpt in tävlingsutrustning men som ändå inte blomstrat i aktivitet eller nya lyftare. Det beror på att maskiner och utrustning kan inte ersätta engagerade människor, det spelar ingen roll hur mycket bra utrustning man har, om man saknar människorna som skall använda använda dem.! 4. Att bedriva sin "rekrytering" genom att värva lyftare från andra klubbar löser heller inte problemen i den egna klubben, rekryteringen måste börja i min egen förening, det är där grunden och stommen inför framtiden byggs upp. 5. Man behöver inte bara lyftare i sin klubb, man behöver funktionärer och medlemmar som kan hjälpa till med allt möjligt, det sämsta sättet att motarbeta detta, är att bilda ett "vi och dom" i en klubb, dvs att hålla motionärer och vanliga gymmare borta från lyftningen, dela av träningslokalen och därmed förstöra samhörigheten och samarbetet inom klubben.

Om man läser punkterna ovan och tänker efter hur det är i sin egen klubb så kanske man inser att finns saker att jobba med och att förändra, så att man kan komma igång med den för klubben så viktiga rekryteringen?

Mer om rekryterig och klubbutveckling finns att läsa på denna ännu idag dagsaktuella länk: JSK Rekrytering 2005

Alla vet ju att det krävs domare såväl som lyftare för att man skall kunna genomföra en tävling, men hur är det att vara domare på tävlingar och vilket stöd och backup har man? Som domare får man vara beredd på att få kritik såväl av publik som lyftare, ledare, coacher och domarjury, detta kan man ta om den är saklig och håller sig till bedömningen. Självfallet behöver vi domare få feedback och påminnelse vid misstag eller felaktigt agerande men vi behöver också få stöd och hjälp med att hålla oss uppdaterade med nya regler och tolkningar, många med mej upplever att regeländringar och tolkningar ofta stannar i domarorganisationen och inte når ut i tid till alla domare, ändå förutsätts man känna till regler som man inte fått vetskap om.! Det måste vara domarkommitténs uppgift att se till att denna information når ut till alla domare via distrikt och kontaktpersoner, att domare får kvittera mottagen information. Man upplever också att det sker sammanblandningar av internationella och nationella (svenska) regler, och att dessa inte alltid är lika (vilket de ju i största möjliga utsträckning borde vara.)

Som domare är det viktigt att man försöker hålla sig uppdaterad med nya regler och att trycka ut den nya domarboken varje år så att man säkerställer att man har rätta bedömningsregler med sig till tävlingarna, man har alltså ett egenansvar samtidigt som man måste få hjälp och stöd uppifrån organisationen (SSF). Att alla domare skall behandlas rättvist och utifrån samma regler och förutsättningar är ju en självklarhet, därför blir man ju förvånad när man läser följande på SSF hemsida på sidan "Information från domarkommittén: "På styrelsemöte 100116 togs beslutet att samtliga domare som fyllt 70 år ska ansöka om dispens för att förnya sin licens. Distrikts- och förbundsdomares föreningar skickar sin ansökan till distriktstyrelsen som ger sitt utlåtande och skickar ansökan vidare till Svenska Styrkelyftförbundets kansli. IT-domare skickar sin ansökan direkt till kansliet. Distrikts- och förbundsdomare söker dispens för ett år i taget och IT-domare söker för en fyraårsperiod."

Frågan man kan ställa sig är: varför bedöms en internationell domare klara 4 års intervaller, medan övriga domare skall bedömas varje år? Det finns väl inga fysiologiska skillnader oavsett vilken kategori man tillhör, alla kan väl drabbas av åldersrelaterade sjukdomar och begränsningar? På något sätt upplever många med mej att det finns vissa krafter inom IT-domargruppen (inte alla) som vill särskilja sig från övriga domarekategorier, att man skulle vara bättre och kunna ställa sig över andra, varför tror man det? ALLA domare skall - oavsett kategori - kunna känna stöd och samhörighet i en nationell domarorganisation, jag vet att alla inte upplever det så idag - tyvärr. Detta kan på sikt verka hämmande för den så nödvändiga domarrekryteringen.

Kommentar till ovanstående: "Jag kan bara hålla med i vad du skriver här, domarkommittén lyssnar inte på oss ute i landet och dom informerar inte om ändringar, istället skäller man ut domare på tävlingar för att dom inte gör rätt, rent otrevligt och arrogant uppträdande har jag själv bevittnat från bla Johnny W sida." (insänt av "Anders")

"Vill också säga att jag tycker Stolpens grundfråga är berättigad och bra. Kommunikationen behöver bli bättre ut till landets domare samt att domare behöver bli bättre pålästa själva. I synnerhet domare som inte är så aktiva i sporten för övrigt, det är iaf min erfarenhet..." (insänt i JSK forum av Alexander Grenehed)

"Ang att det är fyra år för internationella domare och ett år för nationella domare skulle jag tro beror på att licenserna gäller 4 resp 1 år. Eftersom det inte finns några fystester för domare så är min åsikt att inga dispenser skall ges, utan att 70 år är en lagom ålder att avsluta sin domarkarriär oavsett kategori. Har man den regeln vet ju alla om det och ingen behöver muttra över att bli åsidosatt. Det betyder också att man behöver få in nya yngre domare.

Sen tycker jag det var ett ganska korkat inlägg på debattsidan av en anonym person, med endast förnamn, att man fått skäll av en namngiven person som knappast lär försvara sig på detta forum. Även om det stämmer var det osakligt eftersom det inte fanns någon uppgift om varför man fick skäll (vad innebär skäll? Tillsägelse/Någon står och gapar på en??). Kanske "skället" var befogat? Det vet vi inget om..?När jag läser det inlägget får jag en känsla av att personen känner sig underlägsen och att han ser folk i beslutsfattning som motståndare, men det kanske bara är en känsla... Den känslan har jag (som jag tidigare skrivit) fått i fler fall på den sidan och även från Herr Obrell (för att tyvärr återkomma till honom).

Jag förstår och tycker det är bra att SSF inte har någon debattsida av det slaget eftersom det lätt blir pajkastning och osakligheter. Samt att jag inte tror någon vill att styrelseledamöterna ska lägga tid på att kommentera inlägg på ett forum likt detta eller likt debattsidan. Tycker dock själv det kan vara uppfriskande att skriva här, men det känns lite för oseriöst för att ett idrottsföbund skulle ha så. Tack JSK iaf för att ni har det, trots att det ibland är oseriöst eller ostrikt (även från min sida). Att det varit bra med granskning av förbundet har ju visat sig nyttig genom åren, men saklighet är också viktig" (insänt i JSK forum av Alexander Grenehed)

"Även om det skulle vara så att dom internationella reglerna föreskriver 4 års intervaller, så borde man ändå kunna ha en nationell regel som prövar även de internationella domarnas förmåga och fysiska status efter 70 år ålder, de fysiska förutsättningarna förändras ju inte av om man dömer inom eller utom Sverige." (inlagt av B Stolphammar)

Östersunds AK som var årets arrangör av SM i klassisk styrkelyft, hade före denna tävling aldrig arrangerat ett SM tidigare, trots detta faktum så visade man upp ett mycket bra och trevligt arrangemang. Det krävs ideella krafter och entusiastiska människor för att genomföra dessa större tävlingar. För att klara stora arrangemang har det också numera blivit vanligt att man samverkar och får hjälp av närliggande klubbar, på detta SM hade bland annat Sundsvalls AK och Sollefteå AK lämnat bidrag med såväl personal som utrustning. Det är roligt att se att det finns flera klubbar i Sverige som kan och vill ta större SM-tävlingar, det behövs både för sportens och klubbarnas utveckling och framtid. TACK till Östersunds AK inklusive medarrangörer för ett trevligt och väl genomfört mästerskap.

Under de senaste åren har SSF utvecklat sin verksamhet genom att bland annat börja sända på webben från tävlingar, detta via ett avtal med privat arrangör. Att webbsända tävlingar är bra och rätt på många sätt, under förutsättning att det ligger inom budgeterade medel. Eftersom det inte finns pengar att sända alla SM-tävlingar så kanske man skall fundera på vilka tävlingar man skall sända och varför, att tex sända 12-15 timmar/dag från ett individuellt mästerskap kanske inte är lika bra marknadsföring av sporten, som att sända en spännande (och betydligt kortare) lag-SM final?

För snart ett par år sedan togs ett principbeslut i SSF att anställa en sk "Sportchef", från början skulle denna tjänst vara en 50% anställning i förbundet, men på ett styrelsemöte den 23 juli 2011 så beslutar man i paragraf 98: "Efter noga överväganden både gällande ekonomiska förutsättningar och tjänstens funktion beslutar styrelsen att tjänsten skall omfatta 75% fast anställning samt 25% på projekt". En halvtidstjänst har på ett styrelsemöte förvandlats till en heltidstjänst och därmed dubbla kostnader. På samma styrelsemöte beslutar man att anställa Robert Ericsson (f.d. SSF ordförande) som sportchef, visste övriga sökande om att tjänsten skulle utökas från 50%?

Då förbundet dessutom har en kanslist anställd på heltid så innebär det att SSF har 2 heltidstjänster i ett förbund med mycket begränsade ekonomiska resurser. SSF erhåller för år 2012 1 miljon 490 tusen kronor i RF-stöd till SF (specialidrottsförbund) utöver detta tillkommer medel ur Idrottslyftet som dock bara administreras av SSF och som skall gå till klubbar och distrikt, riktat elitstöd kommer också men det är också öronmärkta pengar som SSF inte kan använda till annan verksamhet. Utöver detta så får förbundet intäkter i form av licenser, föreningsavgifter, SM-tävlingar m.m. bedömt 6-700 hundra tusen kr? En anställd kostar utöver grundlön även arbetsgivaravgift och sociala avgifter, dessa ligger på mellan 32 % till ca 45 % av bruttolönen per månad. Det innebär att en lön på 30.000 kr/mån kan då kosta totalt ca 40-43.000 kr månad för arbetsgivaren = 480-516.000 kr/år. På två anställda kan kostnaderna komma att ligga på runt 1 miljon kronor per år.!

Ingen har väl undgått att SSF bedrivit en omfattande kampanj för att få in mer intäkter? Fasta kostnader i form av löner och avtal går det ju inte att spara på, men rörliga utgifter i form av tävlingar, resor, konferenser, kurser m.m. kan man minska kostnaderna för genom att inte genomföra, minska deltagande vid internationella tävlingar (medaljkrav!) m.m. Bötesbelopp på 42.000 kr har införts i juridiskt tveksamma dopingavtal (pengar som skall gå till SSF, till vad? det ska sparas pengar på domare vid tävlingar, föreningar skall registrera sig och sina utbildningar och kurser på Idrott On Line för att öka intäkterna till SSF (detta har ju alltid gällt men först nu påtalats). Distrikt och föreningar skall ta större ekonomiskt ansvar för egna lyftare (lokala läger), ekonomiska stimulanser till klubbar i form av prispengar m.m, (Bästa klubb DM, Lag-SM) har tagits bort för att spara pengar.

Att utnyttja "Idrottslyftet" *) 75% år 5 (2011-2012) för att hålla möten och samlade elitläger är ett sätt att spara av egna pengar men samtidigt tar man av föreningarnas öronmärkta pengar för rekrytering och klubbsatsningar. Ser man sen till vilket fokus som Idrottslyftet år 5 skulle ha i SSF så undrar man om man verkligen följer det man beslutat om? Frågan ALLA bör ställa sig är: Används våra pengar på rätt sätt? Ger satsade pengar något tillbaka? Vilka är vinnare och vilka är förlorare.?

År 5 kommer gälla 2011-07-01 till 2012-12-31. Totala summan som skall fördelas är inte fastställd. DOCK MÅSTE SSF INSÄNDA GRUNDPLAN SENAST 15/5! Fokus kommer att ligga på Barn & Ungdom samt jämställdhet. Kommer även finnas ett visst utrymme för ledarskapsutveckling för personer mellan 20-25 år"

Detta är den RF medalj som medaljörerna på Lag-SM erhåller (på bilden är storleken på medaljen jämförd med en enkrona) det är alltså allt som man som lyftare får i pris efter att man har kämpat på en av förbundets högst rankade SM tävlingar. Varför har inte tävlingen den status och den uppbackning som den borde ha? Tävlingen webbsänds inte av förbundet, det finns inga prispengar eller andra "morötter" till deltagande lag, borde inte denna tävling uppmärksammas mera om man nu skall ha den kvar? Just nu överlever tävlingen på grund av klubbarnas och lyftarnas entusiasm och tävlingsvilja, men om vi ska lyfta tävlingen till rätt nivå så måste det ske en satsning som ger deltagande lyftare och klubbar den status och uppmärksamhet som dom förtjänar.!

Det är viktigt när man kritiserar och har olika uppfattningar om sakfrågor att man håller sig till just SAKFRÅGAN och inte gör den till en PERSONFRÅGA och framförallt inte låter det gå ut över 3:e person som i exemplet med uteblivna DM-reportage, vem drabbar det? Självfallet de lyftare som deltog på DM och förvägrades publicitet, Oavsett hur kritiserad eller utsatt man har blivit, så måste man alltid vara neutral och saklig och inte låta ilska eller personliga känslor påverka ens agerande och sitt arbete med att utveckla sporten och hjälpa andra människor.

"Ärende: SSF Redaktionsråd

När jag fick höra talas om detta råd så såg jag en möjlighet att detta kunde vara något som skulle kunna höja statusen på vår förbundstidning “Svensk Styrkelyft”, äntligen skulle det kanske finnas förutsättningar för att presentera vår sport på ett bredare och mer aktuellt underlag, därför såg jag fram mot första telefonmötet som hölls söndagen den 11 augusti.

Tyvärr måste jag säga att mitt intryck från detta första möte blev en stor besvikelse! Ansvarig och sammankallande för mötet var förbundets kanslist och tillika ansvariga utgivare av Svensk Styrkelyft. Följande förutsättningar gjorde att mötet blev mycket rörigt och ostrukturerat:

1. Ansvarig för mötet befann sig utomhus i någon park under barnpassning? och var uppkopplad med en mobiltelefon som tappade kontakten över 10 gånger under mötet.

2. Det fanns ingen agenda eller förutbestämda punkter att diskutera och ta upp på mötet.

3. Det fanns ingen sekreterare eller protokollförare utsedd (borde naturligt vara den som kallat till mötet) utan jag tog på mej den uppgiften och sammanställde ett “mötesprotokoll” som direkt efter mötet mailades till deltagare i Redaktionsrådet och till SSF styrelse.

4. Alla som var uttagna till redaktionsrådet fanns inte uppkopplade som deltagare, och en del hade inte ens uppgivit orsak till frånvaron.

Efter mötet hade vi i alla fall tagit på oss olika uppgifter samt även fått klart för oss att vi kunde skicka in egna inslag och artiklar till tidningen, utöver de formella uppgifter som vi skulle redovisa efterhand och före manusstopp.

Jag har sen skickat in artikel, bilder och resultat från U&J NM, bilder från Klassiska SM m.m. och mitt nästa (och sista) officiella uppdrag är att redovisa DM-tävlingarna i Sverige under hösten. Jag har för det ändamålet kontaktat alla distrikt och fått svar från drygt hälften samt fått in underlag från Bänk-DM från 3 distrikt, detta tillsammans med SL-DM kommer att redovisas i årets sista nummer av tidningen.

För några veckor sedan (13 september) skrev jag en insändare till tidningen, en insändare som bla tog upp problematiken kring Veteranlyftningen i Sverige, rubriken på insändaren var “Behövs Veteranlyftningen?” insändaren innehöll inte någon personkritik eller personangrepp, däremot en saklig kritik mot vissa beslut som SSF tagit, samt frågeställningar inför framtiden för veteranlyftningen. Jag fick tillbaka ett svar av ansvarig utgivare att hon inte kunde ta in den för att: “det fanns inte plats i tidningen” “det var inte med bland det förutbestämda underlag som vi i redaktionsrådet skulle skicka in” insändaren var inte skriven “i en positiv anda” slut citat från mailen.

Med andra ord hade jag blivit censurerad och mina egna åsikter och tankar var inte välkomna i tidningen, alla som känner mej vet att jag är en mycket stark förespråkare av öppenhet och yttrandefrihet (inom lagens gränser), därför kan jag inte acceptera sådana förhållningssätt i en öppen demokrati.

Onsdagen den 5 oktober skulle vi så ha det andra telefonmötet i redaktionsrådet men dagen innan fick jag ett mail att “mötet var inställt på grund av sjukdom” och flyttat till annat datum som inte angavs utan mer info skulle komma senare.

Mot bakgrund av vad jag beskrivit här ovan så inser jag att det kommer att bli mycket svårt för mej att jobba i ett redaktionsråd som har den här organisationen, strukturen och för oss rådsmedlemmar personliga begränsningar, därför har jag i ett mail till ansvarig utgivare daterat den 7 oktober avsagt mig vidare medverkan i rådet.

Det var tråkigt att detta inte fungerade som jag trodde det skulle göra, men samtidigt känner jag att jag måste ha förtroende för det jag skall göra, och med den organisation som man skall arbeta i, tyvärr har jag inte det idag.

Mvh Björn Stolphammar"

BEHÖVS VETERANLYFTNINGEN?

Det verkar på många som om Veteranlyftningen är något "nödvändigt ont", något man helst skulle vilja slippa befatta sig med, något som bara bedrivs för "gemenskapen och nostalgins skull"?

Att det skulle finnas ett sportsligt värde i veteranlyftningen verkar ifrågasättas på en del håll.

Exempel på hur Veteranlyftningen missgynnas:

Från att i alla år ha varit ett SM har det nu helt plötsligt blivit ett RM. Har alla tidigare SM varit felaktiga arrangemang då så alla tidigare Svenska veteranmästare är egentligen inte SM-mästare??

Veteran RM/SM webbsänds inte av förbundet utan det får respektive klubb/arrangör själv ordna med om man kan och vill.

I ett försök att helt utplåna tävlingsmomentet så försökte man införa 5-års åldersintervaller i veterankategorierna, vilket skulle inneburit totalt tomma och ointressanta viktklasser där veteraner i många fall som enda motståndare skulle fått tävla mot sig själva.! Nu motionerade jag mot det och fick igenom de gamla reglerna - men för hur länge?

Regler tolkas så att veteraner/lyftare med någon

kroppslig defekt hindras från att tävla, för många veteraner är tävlingarna det som man ser fram mot under hela årets träning och satsning och då är det knäckande att inte få tävla.

Självklart är ungdoms- och seniorelitsatsning viktigast för förbund och för klubbar, men vi får inte glömma bort att det ofta är veteranerna i klubben som byggt upp föreningen och som arbetat och kämpat för att klubben, sporten och lyftningen skall leva vidare över hela landet.

Jag har under 2000-talet satsat enormt mycket tid och arbete för att få in nya unga lyftare i klubben och i sporten, men samtidigt har jag - trots sjukdomar och skador - försökt att själv tävla ett begränsat antal tävlingar per år som veteran. Jag vet därför att det är viktigt för alla lyftare att få prestera och mäta sina krafter - även för oss Veteraner.! Och en sak är säker – alla kommer förr eller senare att bli veteraner.

Björn Stolphammar

Jönköpings SK

"Detta är inte ngt som får plats i tidningen, var vi överrens om detta eller är det ngt som du gjorde ändå? Dessutom känns det mer som en skrivelse till styrelsen. Jag skulle också vilja förtydliga några saker. Det är inte styrelsen som bestämt att Veterantävlingen ska kallas RM, det är direktiv från RF. Det är bara senior och juniortävlingar som får kallas SM och bara där man får dela ut SM tecken. Detta uppdagades då vi ansökte om SM status på Klassisk SM. Men andemeningen med tävlingen är ändå densamma, det är ju fortfarande den högsta nationella tävlingen för Veteraner. Om du skulle vilja ändra på detta så kan ni som förening lämna in en motion till RIM. Du får gärna skriva en artikel om Veteranerna till nästkommande nummer men då är det önskvärt att även andra åsikter kommer till tals. Objektiv kritik, för/nackdelar är helt ok för mig, men jag har för avsikt att håll en positiv ton i tidningen. Vilket jag inte tycker att denna artikel rimmar väl med.

Om detta svar kan man säga följande: Det var SSF styrelse som beslutade om att kalla Veteran-SM för RM, INTE RF som inte alls har haft någon synpunkt mot att vi skulle fortsatt att kalla den för SM (det handlade bara om vilka mästerskapstecken som RF delar ut). Vem som helst får ju bemöta en insändare, men det brukar man göra i efterhand.! Att tala om att man får ha egna inlägg men sen samtidigt redogöra för att de ska vara "i en positiv ton" är inget annat än censur.! Det talas om faktauppgifter i tidningen, samtidigt som det i stort sett i varje nummer förekommer felaktiga bildtexter och namnuppgifter, nu senast i nummer 6 så talas det om "Årets bilder" (2011) samtidigt som man publicerar en bild (som jag tagit) på Nina Eriksson från Bänk-SM 2010.!

Den 15 november (5 dagar före manusstopp) skickade jag 8 olika e-mail (med text och bilder i webb-och dokumentformat) med DM-redovisning till SSF kansli, meningen var att dessa skulle komma med och publiceras i sista numret av tidningen Svensk Styrkelyft. För att ytterligare informera om detta så skickade jag i ett e-mail den 9 oktober med följande text (del av): “Jag har sen skickat in artikel, bilder och resultat från U&J NM, bilder från Klassiska SM m.m. och mitt nästa (och sista) officiella uppdrag är att redovisa DM-tävlingarna i Sverige under hösten. Jag har för det ändamålet kontaktat alla distrikt och fått svar från drygt hälften samt fått in underlag från Bänk-DM från 3 distrikt, detta tillsammans med SL-DM kommer att redovisas i årets sista nummer av tidningen.”

Alla mail har varit adresserade med förbundets officiella e-mailadress: kansli.styrkelyft@sormland.rf.se alla tidigare mail på denna adress under det senaste året har kommit fram och besvarats, när jag efterforskade varför mina artiklar inte kommit in så fick jag svar att:

Jag har sedan kontrollerat med min internetleverantör (Tele 2) och utgående e-postserver den aktuella dagen, alla mail har passerat ut och till rätt mottagaradress, jag har uppmanat förbundskansliet att göra samma kontroll med sin e-postserver men inte fått något svar. Jag har också påpekat att det varit möjligt att kontakta mej på telefon om artiklarna inte kommit fram i den tid jag meddelat i e-mailet den 9 oktober, något telefonsamtal från SSF kansli hart jag dock inte fått. Jag återkommer till varför jag tidigare i höstas bestämde mig för att lämna "redaktionsrådet" för tidningen Svensk Styrkelyft, en grej som jag trodde på och från början såg positivt på, dock visade det sig att så blev det inte riktigt.