Artiklar och insändare om Svensk Styrkelyft  uppdaterad 26 maj 2013

Som det är idag så finns det ingen debattsida om styrkelyftsporten, Tidningen Svensk Styrkelyft har ingen sida och tar inte emot kritiska insändare, SSF hemsida har ingen funktion för utbyte av åsikter och de kommersiella forum som finns censurerar åsikter och inlägg helt godtyckligt. Naturligtvis är det även tillåtet att här komma med positiva inslag och åsikter.

Denna sida är öppen för alla som vill lämna synpunkter, åsikter och förslag, eller som vill bemöta något som någon annan har skrivit. Om svensk styrkelyft skall föras framåt så måste alla ha möjlighet att komma till tals och att få sina åsikter offentligjorda, öppenhet och saklighet är viktiga inslag i debatten.

DU kan maila in ditt bidrag till: bjorn.stolphammar@swipnet.se  eller/och bemöta kommentera på: JSK Forum

Bygg upp kompetensen i din egen klubb.! (av Björn Stolphammar)

Det finns alltför många klubbar som har en alldeles för dålig kompetens och bredd i sin klubb när det gäller domare och funktionärer, man kan inte räkna med att alltid åka snålskjuts på andra klubbar när man skall tävla, det gäller att man i sin egen klubb och efter sina egna förutsättningar tar tag i utbildning av egna domare och funktionärer. Det diskuteras nu på olika nivåer att det skall kosta extra att inte ställa upp med domare och funktionärer på tävlingar, det skall inte löna sig att strunta i att delta i utbildningar och att klara sig undan allt det som andra aktiva klubbar åtar sig. Klubbar uteblir från årsmöten, uteblir från utbildningar och deltar inte alls i allt det som driver den administrativa och konstruktiva delen av vår sport, skall det vara så? Naturligtvis inte! Ingen skall tjäna på att inte utbilda egna domare och funktionärer, ingen skall kunna hålla sig undan från sitt ansvar, en klubb är inte komplett om den bara har lyftare men inga som kan stödja tävlingsverksamheten inom och utom klubben.

Hur skall man tänka när det gäller rekrytering? (av Björn Stolphammar)

Vad är det som gör att styrketränande människor (i alla åldrar) börjar tävla och aktivt deltar i klubbens tävlingsverksamhet? År 2005 skrev jag ett kompendium om "REKRYTERING - KLUBBENS FRAMTID" (länk här) som publicerades i Svensk Styrkelyft och på vår hemsida. Det som då gällde är lika aktuellt idag, informations- och kommunikationstekniken (smartphones, facebook m.m.) är sådant som tillkommit sedan dess, och som ökat möjligheten till spridning av information. Vad som inte ändrats överallt är inställningen och föreställningen om hur det måste vara, tex så trycks det fortfarande väldigt mycket på hur viktigt det är att varje rekryterad lyftare hålls kvar i tävlingsverksamheten från det han/hon är ungdom till veteran. Men om man tänker efter lite så förstår man att så kan det inte vara i alla lägen, idag är folk mer ombytliga - och det gäller i alla sammanhang -  man vill pröva nya vägar och nya möjligheter både inom idrott/träning och i det privata livet. Om man sen får tränande att stanna i tävlingsverksamhet eller ledaruppdrag under en lång tid så är det ju bara bra, MEN det faktum att så kanske det inte blir, speciellt inte bland de yngsta lyftarna, så får det i sin tur inte innebära att man tappar lusten att rekrytera och jobba vidare, det gäller att inte ge upp för att allt inte går som man vill.!  Ta följande 2 exempel:

En klubb med en liten men trogen skara lyftare som tränat och tävlat ihop i många år, alla känner alla och ingen känner andra! Omsättningen på lyftare är mycket låg och några nya kommer sällan eller aldrig in i klubbens tävlingsverksamhet. Vad som händer och som skall hända i klubben hålls inom föreningens väggar och hemsidan (det lilla som fanns där) slutade uppdateras för flera år sedan. Ingen vet om klubben har lyftare kvar i framtiden eftersom det inte fylls på några nya.

En annan klubb: Stor och omfattande tävlingsverksamhet, ganska stor omsättning av lyftare men med en skara erfarna som varit med länge, lätt för nya lyftare och ungdomar att komma in i klubbens tävlingsverksamhet, stor bredd på åldrar, allt från ungdom till veteran, om några lyftare flyttar, slutar eller byter klubb så finns det ändå många kvar, och fler nya kommer regelbundet in i klubbens tävlingsverksamhet. Klubben har en aktiv och levande hemsida som ger en aktuell bild av vad som händer i klubben, lyftare uppmärksammas och marknadsförs. Även om klubben har hög omsättning på lyftare så ökar det samtidigt spridningen och informationen om klubben och sporten eftersom de som varit med i klubben kan sprida sina erfarenheter vidare, denna typ av klubb har mycket större överlevnadsmöjlighet än den lilla klubben med en liten skara trogna som inte ersätts av nya och som lever ett isolerat liv som klubb. Jag vill påstå att JSK tillhör "En annan klubb" och att det är DET som gjort att vi kunnat fortsätta att vara levande och aktiva år efter år.

Visst blir man besviken ibland när någon duktig talang lägger av att tävla, men det innebär ju inte att klubben behöver dö ut för det, jobba vidare och sätt nya mål, ge inte upp.! Det kommer alltid nya människor som vill lyfta och tävla, och det kommer alltid nya talanger och just det kan ju i sig vara drivkraften och spänningen genom att söka och leta efter det okända - eller hur? Det gäller alltså att tänka om när det gäller rekrytering, och inte tro att allt alltid blir eller är som man förväntar sig.

När är man "för gammal" som domare?  (av Björn Stolphammar)

På Sydöstras årsmöte den 7 april 2013 så tog årsmötet ställning till en motion till SSF årsmöte från Östra Svealands Styrkelyftförbund, man ville genom motionen ta bort kravet på att domare som fyllt 70 år måste söka dispens för varje nytt år som vederbörande vill döma efter 70-års ålder. Klubbarna i Sydöstra var helt överens om att denna regel skall tas bort eftersom det knappast är åldern utan förmågan och kompetensen som skall vara avgörande om man kan fortsätta att döma. Betydligt yngre domare än 70 år kan av olika skäl (sjukdom, medicinering, alkohol - eller drogmissbruk, tappad kunskap och förmåga m.m.) vara mindre lämpade att döma än en fullt frisk och uppdaterad 70-åring. Med andra ord är det inte den fysiska åldern utan förmågan som skall vara avgörande för om man får fortsätta att döma. En domare - oavsett ålder - som inte är lämplig kan rapporteras till domarkommittén och varnas eller fråntas sin licens, det är mer rättvist än att bara gå efter ålder. Det märkliga med åldersregeln är samtidigt att IT-domare bara behöver söka dispens vart 4:e år efter 70 års ålder, medan andra domarkategorier med nuvarande regler måste söka dispens varje år - inkonsekvent och obegripligt.!

Hur blir det med SSF obligatoriska antidopingkontrakt? (av Björn Stolphammar)

Under 2012 införde Svenska Styrkelyftförbundet hastigt och lustigt,  med kort varsel och knapphändig förhandsinformation ett obligatoriskt "Antidopingkontrakt" som alla klubbar och lyftare var tvingade att skriva på för att få tävla. Efter granskning fann jag att kontraktet inte var synkat mot de stadgar och bestämmelser som nationellt och internationellt styr antidopingarbetet. Jag fick också genom kontakter med personer inblandade i processen med kontraktet bekräftat att det fanns oenighet och oklara uppfattningar om hur man skulle utforma och presentera kontraktet. Många turer har sedan varit och om det kan ni läsa om längre ned på denna sida, bla har såväl RIN som RF juridiska avdelning varit inblandade. Från SSF har det under hela denna period inte sagts ett offentligt ord om eventuella problem med kontrakten och hur man ställt sig till den kritik som framförts, man har på sin hemsida svarat på kontraktsfrågor (som borde varit besvarade vid kontraktets införande), men man har inte kommenterat kontraktets giltighet efter RF granskning,  (jag har fått några kryptiska kommentarer av sportchefen, via privata meddelanden på min Facebook sida  - men det är också allt) Från RF har jag fått muntliga och skriftliga meddelanden av RF chefsjurist under tiden som ärendet utretts (se bla inlägg längre ned). Det senaste meddelandet från RF tyder på att man därifrån vill att vi själva inom vår idrott handlägger och gemensamt beslutar om hur vi vill ha våra regler, man vill som jag ser det skjuta tillbaka frågan till oss själva - klubbar, distrikt och förbund. Här är den senaste mailväxlingen mellan mej och RF:s chefsjurist:

Skickat från mej den 16 december 2012:

Ökade kostnader och högre ideellt krav på klubbarna (av Björn Stolphammar)

I senaste numret av Svensk Styrkelyft så skriver "Sportchefen" i sin spalt om visioner och mål för SSF fram till 2015.

Av artikeln kan man bland annat utläsa: * Det är viktigt att föreningar ute i landet registrerar sig och ser till att förbundet därmed får in intäkter. * Klubbarnas kostnader för att tävla (licenser, lagavgifter, startavgifter m.m.) behöver  ses över - i syfte att höja avgifterna. * Webbsändningar i SSF regi skall inte vara en självklarhet i framtiden utan det skall föreningarna vara beredda att "självfinansiera"  * Distrikt och föreningar skall ha utbildade tränare  * Föreningar skall öka sin egenfinansiering till 45% genom "sponsorer och justerade förbundsavgifter" * Antalet aktiva föreningar skall öka till 200 st (71 st idag dec 2012) och aktiva lyftare till 1500 st (984 st 2012) * Höjda ambitioner vad avser medaljer i styrkelyft på VM-EM m.m. 

Mina kommentarer till detta:  Det är bra att sätta mål men de skall vara realistiska och genomförbara annars blir det inte trovärdigt. Om man inte är van att jobba med målformulering så blir det ofta fel, och då leker man bara med siffror utan att egentligen förstå sambandet mellan målet och verkligheten. Att tro att vi skulle mer än fördubbla antalet aktiva klubbar och få över 500 nya lyftare till på 3 år, är både orealistiskt och ogenomförbart, inte minst mot bakgrund av de ökade kostnader och ideella krav som ställs på klubbar. Problemet med visioner och mål inom föreningsvärlden är att man jobbar i en värld där i stort sett all verksamhet och allt engagemang bygger på oavlönade och ideella människor, detta måste man förstå och ha med i beräkningen. Att bilda en klubb genom att förse den med en lokal och utrustning är ofta mycket lättare än att hitta människorna som vill, kan och orkar jobba med klubbens verksamhet - utan betalning år efter år. När det gäller kostnader för klubbarna så befinner sig de flesta på en smärtgräns för vad ekonomin klarar av, att då höja kostnaderna motverkar ju även målet att öka antalet lyftare eftersom varje lyftare genererar x antal kronor i kostnader. Klubbar skall webbsända tävlingar som tidigare förbundet stått för? Var finns ekonomin för det, samtidigt som klubbens kostnader för tävlingsverksamheten ökar?

Vad beror det på att vi saknar pengar för att driva styrkelyftsporten? Bland annat beror det på att många föreningar inte finns med i förenings- och bidragsstatistiken på Idrott On Line (RF). Jag vill också påstå att när personalkostnader kommer in i en förening eller i ett förbund så börjar man blöda pengar, vi i JSK skulle tex ALDRIG haft råd att ha den verksamhet som vi haft de senast 12 åren om vi hade haft någon anställd att avlöna. Det innebär också att avlönad personal inte alltid är förutsättningen för att kunna driva en framgångsrik verksamhet i en klubb eller i ett förbund.  För att utveckla styrkelyftsporten behövs det "morötter" dvs stimulanser till föreningar och lyftare, var finns de idag?  Det behövs en aktiv marknadsföringsplan från förbund, klubbar och distrikt, var fanns marknadsföringen av Lag-SM tex? Redovisningen EFTER tävlingar måste också bli mycket bättre än vad den är idag. Det behövs en rekryteringsplan som är kopplad till ekonomi och lokala förutsättningar för såväl klubbar som förbund, och som är realistisk och byggd på verkligheten och inte på fantasi och önsketänkande.                       Jag kan bara konstatera att framtiden är tuff för svensk styrkelyft om vi fortsätter på samma sätt som idag, och risken för att vi blir färre aktiva lyftare och föreningar är inte obefintlig - tyvärr.!

Utveckla Lag-SM finalerna.! (av Björn Stolphammar)

Lag-SM i styrkelyft och bänkpress år våra topptävlingar som under årets sista månad skall avgöra vilken klubb och vilket lag som är bäst i Sverige. Dessa tävlingar kan utvecklas och förbättras för att göras mer attraktiva för klubbar, lyftare, publik och sponsorer mfl. Man skulle tex kunna:

1. Webbsända (den bästa tävlingen att webbsända för publik, lätt att se sambandet mellan lyfta kilon och presterade poäng) 2. Ha ordentlig marknadsföring före tävlingen genom att presentera deltagande klubbar, lyftare och göra förhandsreportage. 3. Prispengar och sponsorspriser i form av olika prylar (inslagna som julklappar?) 4. Priser till "Bästa lag" på poäng i KB, BP och ML. (många klubbar har sina specialgrenar som man brukar vara bäst på, detta skulle ge dem lite bonus även om de inte vinner totalt) 5. Försöka att få mycket publik och lokal media att bevaka tävlingen, dela ut fribiljetter i klubben, på gym och träningsanläggningar m.m. Det finns säkert fler förslag för att utveckla och göra dessa finaltävlingar till något stort och spännande som alla ser fram mot under året.

SSF antidopingkontrakt håller inte.! (av Björn Stolphammar)

Idag (30 oktober 2012) har jag via telefonsamtal med RF:s chefsjurist fått besked om att SSF antidopingkontrakt med alla lyftare som introducerades vid årsskiftet 2011/12 måste göras om, man bedömer att kontraktet i sin nuvarande utformning och kollektiva anslutning inte är tillämpbart. Eventuella ekonomiska påföljder enligt nuvarande SSF antidopingkontrakt kan inte utdömas, och kommer inte att behandlas av antidopingorganisationen eller RF, avstängningar enligt Idrottens Antidopingreglemente genomförs dock i vanlig ordning. Bakgrunden till vårt överklagande är följande faktiska omständigheter som jag har anmält till RF juridiska avdelning och som de sedan har tittat närmare på:

Systemet med Svenska Rekord är på väg att haverera.!  (av Björn Stolphammar)

Vi är nu flera klubbar som har haft lyftare som slagit svenska rekord på internationella tävlingar, dessa rekord skall så snabbt som möjligt - genom ansvariga i SSF och landslagen - uppdateras i databasen över Svenska rekord på SSF hemsida, detta fungerar inte och det har varit ett problem i flera år. Som det är nu får klubbledare eller lyftare själva kontakta SSF för att få rekorden uppdaterade, det kan ta veckor och månader och under tiden kan det vara tävlingar där rekord sätts med fel  "gamla" rekordnoteringar. Det har förekommit att man noterar bänkrekord (med bänktröja) för ungdomar efter internationella tävlingar trots att svenska ungdomsrekord inte får slås med tröja av ungdomar. Hela systemet med svenska rekord håller på att haverera och inget har gjorts för att säkerställa att det fungerar. Problemen ökar i dimension när nya rekord skall slås och de “gamla” rekorden inte är de rätta.  Det måste skapas ett system och en rutin för inrapportering - registrering - och uppdatering av de svenska rekorden, en rutin som fungerar och som görs snabbt och rätt (jämför med kravet på klubbar med inrapporteringen av resultat efter serien, då är det dagar efter tävlingen som gäller, men svenska rekord kan vara månader eller inte alls.!!)  Det är mycket viktigt för lyftare och för hela trovärdigheten av svenska rekordsystemet att detta fungerar och man måste åtgärda detta NU.!!

Reaktioner på svenska rekordregistreringen har kommit från bla distriktet Sydsvenska, Sydöstra kommer att ta upp det på nästa möte 30 september, skrivelser och mail har kommit till SSF om detta från bla TK Trossö och JSK. Alla måste hjälpas åt att trycka på så att detta fungerar.

Frågor om Antidopingkontraktet besvaras efter 8 månader.!   (av Björn Stolphammar)

Redan när SSF antidopingkontrakt (reviderad utgåva efter felskrivningar i utgåva 1) skickades ut i början av 2012 så uppstod många frågetecken om kontraktets innehåll och konsekvenser, frågor ställdes bland annat av mej under våren 2012 till bla SSF och RF, svaren uteblev och kontrakten tvingades därför av föreningar att presenteras och stressas på en underskrift av alla lyftare i klubben för att dessa skulle få tävla från och med serieomgång 1.  Nu nästan 8 månader senare försöker SSF bla på sin hemsida svara på flera av de frågeställningarna som jag och många med mej haft, tyvärr är svaren inte speciellt uttömmande eller tydliga och framför allt så kommer de alldeles för sent! När man presenterar ett avtal eller ett kontrakt så är ju det naturliga att all information om innebörden av avtalet och kontraktet skall kunna framgå i kontraktet eller på annat sätt presenteras för dem som skriver på, så går det ju till i alla andra sammanhang. Att först kräva påskrift och sedan flera månader senare presentera konsekvenserna av det avtal/kontrakt man skrivit på, kan ju knappast hålla vid en juridisk prövning, det blir ju som att     "Skriv på först - fråga sen".!

Hur säker är hanteringen av dopingtester?  (av Björn Stolphammar)

I mitten av 80-talet när man började i mer organiserad form med dopingtester så fanns det många omständigheter som aldrig skulle godkännas idag: flera testande samtidigt i samma rum, flera olika dopingprov på samma bord, dålig och otydlig märkning av prov, den testade fick själv lämna sitt prov obevakad på någon toalett osv. Mycket av detta har nu förbättrats och idag finns det inte så mycket att anmärka på själva testproceduren, nej det som är problemen idag är administrationen, dokumentationen, uppföljning och kontroll av de dopingprov som tagits och skickats in för analys. På kort tid har jag nu på nära håll fått se följande fel i samband med dopingprov 2012: Fel datum för provtagningsdag har dokumenterats i underrättelsebrev, substanser som ej analyserats och dokumenterats i provsvar, har i brev till Dopingnämnden (som skall fatta beslut om bestraffning) "lagts till", dvs substanser som inte funnits i dopingprovet har ändå skrivits in i brevet, detta tyder på en sammanblandning av dopingärende och idrottsutövare i utskickade brev.!  Felaktiga personnummer har också förekommit i underrättelsebrev, den som blivit testad har inte - vilket är en rättighet - heller fått information om sina rättigheter enligt WADA:s kod. Jag har också fått rapporter om att felaktigheter som här har nämnts, inte på något sätt är ovanligt, utan att det förekommer regelbundet.

Om alla skall få förtroende för antidopingarbetet så måste det hålla en mycket hög säkerhet, och det måste finnas kontrollsystem som minimerar risken för att sammanblandning av analysresultat mellan idrottsutövare görs vid dokumentation och underrättelse. Risken är ju annars stor att beslut om bestraffning fattas på felaktiga grunder. Alla kan inte eller orkar inte ta strid när man märker att något är fel med handläggningen av sitt dopingprov, så får det inte vara.!

Aktuellt läge SSF antidopingkontrakt  (av Björn Stolphammar)

Efter RIN beslut 2012-06-27 att ej behandla JSK överklagande av SSF antidopingkontrakt på grund av att överklagandet "inkommit för sent" så har nu ärendet efter ett mycket intensivt efterforskningsarbete i regler och stadgar och upprepad kommunikation med RF tagit en ny vändning. Nu är det sakfrågan om kontraktets giltighet i relation till stadgar och regler som har fått större betydelse och fokus, än formella krav på tidsintervaller för överklagan. Mycket mer information om detta ärende kommer inom den närmaste tiden. Se även: JSK Forum 

Därför överklagas SSF antidopingkontrakt.!  (av Björn Stolphammar)

Antidopingarbete är viktigt för alla men om det skall uppfattas som trovärdigt och accepteras så måste de antidopingkontrakt som upprättas grunda sig på faktiska och juridiskt rätta förutsättningar som är tydliga, rättvisa och där konsekvenserna vid en dopingförseelse är synliga för de som skriver på kontraktet. Dagens antidopingkontrakt från SSF har flera brister som gör att det inte håller måttet i dessa avseenden:

1. SSF är ingen antidopingorganisation och kan därför inte utdöma ekonomiska sanktioner.

I Sverige är det Riksidrottsförbundet som leder och koordinerar antidopingarbetet. Anti-Doping Organisation är en definierad term i WADC och utgörs i det svenska systemet av Dopingkommissionen och Antidopinggruppen, samt av bestraffningsorganen Dopingnämnden och Riksidrottsnämnden.  För att ekonomiska sanktioner skall få användas krävs enligt WADC Artikel 10.12 att det regleras i antidopingorganisationens regelverk. Idrottens antidopingreglemente (IADR) saknar regler för ekonomiska sanktioner riktade mot individuella idrottsutövare som begått antidopingbrott.

2. I SSF antidopingkontrakt står det:

”Medlemmen kan också [vid ett begånget antidopingbrott] av SSF:s styrelse åläggas att utge ersättning till SSF, dock högst med ett belopp motsvarande ett prisbasbelopp (44.000 kr) enligt Socialförsäkringsbalken (2010:110).”

Som angivits ovan i punkt 1 så är SSF styrelse ingen antidopingorganisation och även om de hade haft rätt att utdöma ekonomiska sanktioner så framgår det inte för den som skriver på kontraktet: a) vilken typ av dopingbrott ger ekonomisk sanktion?  b) Hur stort belopp skall utkrävas vid olika typer av dopingbrott? c) På vilka grunder fastställs storleken på den ekonomiska sanktionen?

Som alla förstår så ger detta utrymme för godtycklighet och mycket stor osäkerhet för de som skriver på kontraktet (och målsmän för minderåriga) då lekmän i en idrottsstyrelse skall diskutera och bedöma betydande ekonomiska påföljder för enskilda, detta är inte juridiskt och rättssäkert hållbart.

Stadgarna styr möjligheterna.!  (av Björn Stolphammar)

Stadgarna i ett förbund eller i en förening reglerar hur verksamheten skall bedrivas, man kan inte genomföra åtgärder som inte har stöd i stadgarna, man kan säga att stadgarna är en slags "lagbok" för verksamheten inom ett förbund och i en förening. Sommaren 2011 försökte vi i JSK styrelse utdöma ett bötesbelopp (5000 kr) mot en av våra lyftare på grund av att vi bedömde att han skadat klubbens anseende, ganska snart fick vi klart för oss att vi saknade stöd i våra stadgar för att genomföra en sådan åtgärd. Vi fick naturligtvis dra tillbaka kravet på bötesbelopp och rätta oss efter de förutsättningar som gällde.

Öppenhet och information/kommunikation från SSF.? (av Björn Stolphammar)

Svenska Styrkelyftförbundet håller styrelsemöten och årsmöten, på dessa möten behandlas frågor som berör ALLA (distrikt, föreningar och lyftare) det är ju därför mycket viktigt att de beslut som tas på dessa möten så fort som möjligt kommer ut till ALLA, detta skall ske genom SSF hemsida. Idag den 3 juni så är det senaste på hemsidan synliga styrelseprotokollet från den 13 februari 2012.! Efter den 13 februari har det enligt uppgift hållits minst 2 styrelsemöten och ett årsmöte, men något protokoll från de mötena finns inte att läsa. Konsekvensen av att information från möten inte kommer ut, blir att varken distrikt eller klubbstyrelser har aktuellt underlag när man har sina egna möten, allt får en följdverkan som skapar osäkerhet, spekulationer och tidsödande onödigt efterforskningsarbete.

Det kan väl inte vara meningen att varje förening och distrikt skall ringa till någon i förbundsstyrelsen för att få information om vad som sagts på mötena? I min klubb och i mitt distrikt har vi som målsättning att ha ute protokoll från möten inom 2-7 dagar efter det att mötet genomförts, det behöver inte vara justerade protokoll som man lägger ut, man kan ange att det är ojusterat och skulle det vara något stavfel (eftersom det sällan är sakfel) så kan man korrigera det efteråt. SSF har påtalat vikten av en öppen och fri kommunikation och information med distrikt och föreningar, det är väl dags att leva upp till den ambitionen nu.?

Svar från SSF kansli den 5 juni:

Hur skall dopingavtal utformas? (av Björn Stolphammar)

Med anledning av nedanstående inlägg om SSF nya dopingavtal så finns det anledning att fundera över hur ett dopingavtal som skall accepteras och hålla juridiskt bör vara utformat. Jag har diskuterat med lyftare, ledare, föräldrar, läkare och jurister och jag har då fått en bild av hur man allmänt anser att dopingavtal bör vara utformade. Ett dopingavtal skall vara tydligt och utformat på ett sådant sätt så att alla kan förstå innehåll och konsekvens, dagens avtal har inte den tydligheten – tyvärr.! Det är också viktigt att avtalet grundar sig på WADA:s internationella regler och föreskrifter för att likrikta antidopingarbetet internationellt. Barn och minderåriga skall inte omfattas av ekonomiska sanktioner utan ges upplysning  - såväl till barnen som deras föräldrar - samt erhålla avstängningstider anpassade för denna unga kategori. Ett avtal skall inte innehålla sanktioner (böter och avgifter) som inte finns reglerade i antidopingorganisationens stadgar och regler och som inte följer internationell praxis från WADA.  Jag återkommer om fler juridiska påpekanden om hur dopingavtal bör vara utformade.

Dopingavtal måste följa fastställda internationella regler.! (av Björn Stolphammar)

Vid årsskiftet 2012 införde SSF nya antidopingavtal för lyftare och föreningar, att det var något som inte stod rätt till upptäcktes ganska snabbt då man i avtalet bla "glömt" målsmans underskrift för ej myndiga och hänvisat till en regel som bara gällde ett år (2010). SSF hävdade vid införandet av dopingavtalet att detta var granskat av "jurister", trots det hade dessa "fackmän" glömt ovan nämnda omständigheter i avtalet (som sedan fick skrivas om av SSF.!) Att dopingavtalet tydligen inte heller följer WADA:s (World Anti Doping Agency) WADC (World Anti Doping Code) har andra granskare av avtalet upptäckt, det finns risk för att det inte håller vid ett överklagande och djupare juridisk prövning och granskning. Läs bla vad Mats Larsson skrivit på Kolozzeum Forum om detta:

 "Britternas försök att argumentera för att livstidsavstängning från deltagande i Storbrittaniens OS-lag var en urvalsprincip och inte en sanktion misslyckades alltså och CAS har därmed slagit fast att det finns mycket lite utrymme för den som skrivit under World Anti-Doping Code (WADC) att avvika från den. Artikel 23.2.2 i WADC knyter upp signatories och tillåter inga väsentliga ändringar i sanktionssystemet. Man kan säga att artikel 23.2.2 berövar antidopingorganisationernas autonomi.

Så här skriver CAS (CAS 2011//A/2658, 8.12):
By requiring consistency in treatment of athletes who are charged with
doping infractions or convicted of it -- regardless of the athlete’s nationality or sport --fairness and proper enforcement are achieved. Any disharmony between different parties undermines the success of the fight against doping.

Den som inför strängare straff underminerar kampen mot doping slår CAS fast.

När man läser CAS resonemang om vad som utgör en sanktion så är det ingen tvekan om att SSF:s krav ersättning, eller vite, utgör en ekonomisk sanktion oavsett vad SSF väljer att kalla det. Den faller alltså under koden. Artikel 10.12 reglerar financial sanctions: "Anti-Doping Organizations may, in their own rules, provide for financial sanctions on account of anti-doping rule violations". Men SSF är ingen antidopingorganisation. I Sverige är RF antidopingorganisation och således skrivit under koden. RF skulle i sina stadgar eller i Idrottens antidopingreglemente föreskriva hur ekonomiska sanktioner riktade mot enskilda ska användas. Det har man inte gjort.

Slutsats: på samma sätt som britternas försök att hävda att en urvalsprincip inte är en sanktion så faller SSF:s argument att 44 000 kr i ersättning inte är en sanktion. Det är det och man har därmed gjort ett väsentligt och olagligt avsteg från koden."
 

Skall man strunta i att uppdatera rekord bara för att...? (av Björn Stolphammar)

Med anledning av nedanstående inlägg om problemen med att få svenska rekord registrerade efter tävlingar kan man tänka på följande:

När jag tog över som rekordregistrator i Sydöstra distriktet så fick jag veta att jag skulle se till att klubbar/lyftare skickade in rekordanmälningar till mej "annars skulle det inte fungera". Jovisst är det rätt att de som sätter rekord skall dokumentera och bestyrka det MEN eftersom jag märkte att det inte kom in många tävlingsprotokoll eller rekordanmälningsblanketter så hade jag att välja på att blunda för rekord jag visste var godkända och satta bara för att det saknades en blankett, eller att registrera de rekord som jag fick in via mail, brev, protokoll och genom att själv följa upp resultat på internet och styrkelyft on Line. Jag väljer att jobba för lyftarens bästa dvs att registrera rekord som jag vet har satts, även om jag inte fått in någon rekord blankett, jag väljer också att söka rekordresultat efter tävlingar eftersom jag vet vilka jag skall leta efter. Ur ett formellt perspektiv är detta kanske fel, men jag tycker att det är mänskligt rätt att göra så.

Se även inlägg om rekorduppdatering här:  JSK Forum 

Svenska rekord uppdateras inte....VEM har ansvaret? (av Björn Stolphammar)

På grund av okunskap, avsaknad av rutiner och dåligt intresse? så uppdateras inte alltid svenska rekord efter tävlingar. Vad som tydligen är okänt för registrator är att svenska rekord, dvs nationella rekord som sätts på internationella tävlingar har som praxis att godkännas genom publicering av de officiella resultatlistorna, det behövs alltså inte speciella rekordanmälningsblanketter att fyllas i och lämnas in. Den som ansvarar för rekorden kan uppdatera dem direkt ur resultatlistorna, protokoll från tävlingarna kommer (skall komma) via tex NPF till SSF så småningom. Flera av de rekord som sattes på U&J NM i Norge den 14 april är fortfarande inte uppdaterade på SSF svenska rekordlistor, bland annat saknas Henrik Franssons rekord i klass 83 kg (205 kg i bänkpress och 730 kg totalt) där saknas också Niklas Nordlings knäböj rekord 260 kg i samma viktklass (83 kg). Inte heller Frida Leandersson svenska rekord som hon satte på tävlingen är uppdaterade.  Jag har mailat till SSF och ansvarig svensk domare på U&J NM i Norge och påtalat uteblivna rekordredovisningar. Varför kan inte de som skall lösa detta göra det av eget intresse? Varför bryr man sig inte om att kontrollera (de få) svenska deltagarnas resultat efter tävlingarna?

Inlägg om "Svenska rekord uppdateras inte":

Svar 6 maj från Patrik Björk:

Varför fick inga Ungdomskillar åka till NM?? (av Björn Stolphammar)

Nyss hemma från U&J NM i Norge så ställer jag mej frågan varför Sverige inte hade med en enda ungdomskille på årets U-NM? (vi hade en ungdomstjej med). Jag vet att det finns många duktiga ungdomar här hemma som gärna skulle vilja åkt och tävla mot andra nordiska ungdomar, vad är orsaken till att Sverige inte skickade några ungdomar? Detta kräver ett offentligt svar med motivering från ansvariga i SSF.!

Kommentarer: Mail från "Johan" (anonym): "Jag tycker det är fel att vi ungdomar inte får åka och tävla på nordiska, vem har bestämt att vi inte får de?"

HUR satsar SSF på ungdom och rekrytering? (av Björn Stolphammar)

JSK har ännu en gång lämnat in en motion till SSF årsmöte, en motion som handlar om rekrytering och ungdomsstimulanser (lägre licensavgifter, lägre anmälningsavgifter och stimulanspriser m.m. till ungdomssatsande föreningar). Distriktsförbundet Sydöstra har enhälligt tillstyrkt motionen men SSF styrelse har avslagit den utan att i styrelseprotokoll den 13 februari lämna motiv till avslag. JSK har också i en motion till årsmötet föreslagit att Veteraner och Ungdomar skall få "SM-status" på sina tävlingar istället för nya beteckningen RM. Distriktsförbundet har tillstyrkt och RF har inget emot att vi kallar alla våra mästerskap för för SM, med det har tydligen vårt förbund eftersom de avslagit motionen.! Har SSF elitsatsning helt tagit över fokus och lämnat andra viktiga områden (ungdomar, rekrytering och SM-tävlingar m.m.) utan tillsyn och intresse? Vi får nu hoppas att distrikten på årsmötet har en annan uppfattning och att en del av de avslagna motionerna trots allt vinner gehör.

Distriktsförbund som satsar på klubbarna.!  (av Johan Svahn)

Minnesplakett till SM-arrangörer? (av Björn Stolphammar)

Ett sätt för förbundet (SSF) att likrikta uppvaktandet av SM-arrangörer vore att ta fram en minnesplakett om respektive SM-tävling (med årtal) som kunde utdelas officiellt i samband med avslutning av ett SM (RM). Denna minnesplakett/tavla skulle sen klubben kunna hänga upp i klubbrummet eller i träningslokalen och på så sätt påminna alla som deltog och/eller hjälpte till som funktionärer, och även kunna visa historiken om klubbens åtaganden som tävlingsarrangör. Detta skulle inte bli någon stor kostnad men vara ett bra sätt att tacka alla arrangörer på samma sätt och visa uppskattning till hela klubben.

Jag minns efter J-EM 2009 när vi fick en fin minnesplakett (som sitter nere i klubben) av EPF, och hur uppvaktade och tackade vi blev av EPF på banketten inför alla nationer, vi fick även mycket beröm och tack på EPF:s hemsida. Sådant uppskattas och gör att alla som hjälpte till kan känna sig delaktiga och stolta. (p.s. Jag har skickat in  förslaget om minnesplakett - SM  till SSF)

Förbättringar av SM-arrangemang (av Björn Stolphammar)

Vilken uppskattning får tävlingsarrangörer?  (av Björn Stolphammar)

Några av alla de funktionärer som gjorde ett tungt arbete på V-RM/KL BP SM           L-G i Nässjö som både arrangerade och tävlade.!

Nässjö AMK och Jönköpings SK arrangerade Veteran RM i styrkelyft och SM i klassisk Bänkpress den 23-25 mars i Nässjö. Två av de SM-tävlingar som SSF måste "leasa" ut bland landets klubbar eftersom de själva inte har resurser att arrangera tävlingarna. Nässjö och JSK är 2 av de klubbar i landet som arrangerat många SM-tävlingar åt förbundet de senaste 10-12 åren. Att arrangera en större tävling kräver mycket tid och förberedelser utöver de timmar och dagar när tävlingarna genomförs, det arbete som läggs ned görs på fritid och helt ideellt alltså utan ekonomisk ersättning. Eftersom vi alla vet hur svårt det är att få ihop ideell hjälp idag, så tycker jag att det är mycket viktigt att man visar uppskattning till de som ställer upp mot ingen eller ytterst begränsad ersättning (resa, mat och ev träningskort) detta gäller såväl egna funktionärer som andra klubbars när man själv är ute på tävlingar.

Därför försöker jag alltid att tacka funktionärer och medhjälpare både muntligt på tävlingen och via reportage på hemsidan, och även genom gästböcker och forum, detta gäller såväl egna funktionärer som andra klubbars när vi själva gästat dem på tävlingar, innan man åker hem försöker man tacka dem, det tycker jag hör till god ton. Självklart ska det vara ett ärligt tack och man kan även ta upp sådant som man tycker kanske kunde kanske gjorts bättre, allt i positiv anda. Eftersom SSF är beroende av ideella klubbars arbete för att kunna arrangera "deras" SM-tävlingar, så är det ju som jag ser det naturligt att även förbundet på något sätt försöker att visa uppskattning till arrangörer, och åtminstone tacka dem officiellt, tex i samband med tävlingarnas avslutning. På SM/RM i Nässjö så fanns det representant från SSF men det togs inte något initiativ till att tacka oss arrangörer, jag satt med micken och fick avsluta tävlingen och tacka deltagare, funktionärer, domare och publik men jag kan ju knappast tacka oss själva! Om man inte tackar efter en tävling så kan man ju ta det som ett tecken på att man inte tycker att det var något att tacka för, och då ska man ju naturligtvis inte göra det, för då är det bara hyckleri, men då kan man ju åtminstone tala om vad som inte var bra och det kan man göra icke offentligt. Det kostar inget att visa lite uppskattning, men det kostar kraft, tid, stress och pengar att arrangera stora tävlingar. Än en gång TACK till funktionärer ur Nässjö och JSK och tack till domare som ställde upp, det var ni som gjorde tävlingarna möjliga. P.S. Det var några enstaka lyftare som tackade oss muntligt i lokalen och det uppskattade vi.

KOMMENTARER:

Representanten från SSF har besvarat kritiken den 2 april 2012:

"Mig veterligen tog jag dig och L-G i hand och tackade för den gångna helgen, men tydligen uppskattades detta inte lika mycket som om det vore en lyftare.
Att Svensk idrott är uppbyggt på det ideella arrangemanget är vi alla medvetna om, allt från klubb till internationell verksamhet. Vi som sitter i SSF:s styrelse arbetar också ideellt,
men vad får vi för uppskattning? "

Björn Stolphammar har besvarat SSF representantens mail den 2 april 2012:

Behöver man chansa vid rawlyftning? (av Björn Stolphammar)

 Bild från SM i Klassisk bänkpress 25 mars 2012

Jag har alltid fått för mej att lyftning utan trång och åtsittande utrustning skall vara mer säkert för att undvika röda lyft och utbomning, detta har också varit ett starkt argument från förespråkare av rawlyftningen. Mot denna bakgrund så blev jag ganska förvånad över hur många röda lyft det var under årets klassiska SM i bänkpress, det var inte heller i sista lyftet som problemen med röda lampor började, utan redan vid ingångsvikten, vikten kom helt enkelt inte upp från bröstet.! Varför är det så? varför väljer man en så tung startvikt när ingen tävling är slut efter första lyftet? det finns ju inget behov att som vid tröjbänk att "komma ned" genom att öka belastningen. Tränar man för mycket utan riktiga stopp? Är man osäker på sin kapacitet? Är det någon som kan förklara varför det var så många missade lyft på årets bänkmästerskap?

Kommentar: " Jag håller med dej det är ju helt obegripligt att man inte kan lyfta ett godkänt lyft i sitt första försök på en tävling där man lyfter med bara t-shirt. Jag tror att en orsak är att många lyftare tränar alldeles för mycket utan stopp, det kan man bland annat se på alla de filmklipp som dom lägger ut på  internet från träningar. Hälsningar Janne R"

Varför vill man inte jobba ideellt? (av Björn Stolphammar)

Varför är det så svårt för människor idag att jobba ideellt och göra något som även andra än man själv har nytta och glädje av? Den ideella verksamhet som  vi bedriver i våra klubbar står och faller med några få människors entusiasm och engagemang, detta är inte hållbart i längden, ja inte ens på kort sikt.! Några exempel: det är i dag jättesvårt att få ihop domare till våra tävlingar, medelåldern på domarna är ofta ganska hög varför det finns en tidsgräns för hur länge de kan och orkar vara domare. Men bakom dessa äldre domare är det väldigt glest och intresset för att bli domare är inte på topp precis, det krävs att man gör något åt detta problem som inom några få år kommer att hota hela tävlingsverksamheten inom SL och BP.

Ett annat exempel är tävlingsarrangemang, det är i dag nästan mer regel än undantag att större arrangemang kräver samarbete och hjälp från grannklubbar, givetvis positivt att man samarbetar men samtidigt ett tecken på att allt färre i de enskilda klubbarna engagerar sig, och vad gör de klubbar som inte har några tävlingsaktiva grannklubbar att be om hjälp? Samma problem är det med styrelseuppdrag, administrativa och praktiska uppgifter i klubbar, få vill vara med i styrelsen eller hjälpa till, men alla vill att allt skall fungera genom att "någon annan" löser det, för själv har man ju "inte tid"!? Orsakerna till att det blivit så här tror jag är flera, bla så finns det ett så stort utbud av aktiviteter idag som tar av folks fritid, såsom Tv/datorspel, facebook och bloggar m.m. detta fanns ju inte på 70-80 talet när många av dagens SL-klubbar bildades. Idag har många också svårt att förstå att man kan jobba utan att få betalt för det, det finns inte i många människors sinnevärld, allt har ett värde även den enskilda människans fritid. 

En del vill påstå att problemen med att få ideell hjälp mest beror på den yngre generationens lättja, jag vill inte alls hålla med om det, inte enligt min erfarenhet i klubben i alla fall, äldre som påstår detta är ofta själva de som hjälper till minst.! Att småbarnsföräldrar kan vara strängt upptagna och kanske inte kan bidra med så mycket hjälp kan jag förstå, men hur vuxna med utflugna barn, eller pensionärer inte skulle ha tid har jag svårt att förstå, där beror det nog mer på viljan än möjligheten.! Tänk efter lite vad DU har gjort eller gör ideellt för din förening, och vad DU skulle kunna göra för att underlätta och därmed hjälpa andra, att andra blir tacksamma för hjälpen dom får är också en form av belöning, även om det inte är pengar - något som är värt att tänka på i egoistisk värld!

Rekrytering - klubbens framtid.! (av Björn Stolphammar)

          Titti och Johan hjälper Anton med böjteknik.

För att en klubb skall vara aktiv och ha en bra tävlingsverksamhet så krävs det att man har lyftare, funktionärer, ledare och styrelsepersoner som jobbar aktivt och engagerat för klubben och sporten.

De största misstagen och fällorna i rekryteringsarbetet kan vara följande: 1. Man binder upp rekryteringen och nybörjarträningen till en viss tid och dag i veckan, detta är inte alls i harmoni med hur dagens människor bedriver sin fritid, man vill ha valfrihet och möjlighet att pröva på direkt. Det innebär att man skall ta emot nya intresserade tränande varje timma som träningslokalen är öppen, rekryteringen skall pågå ständigt inte bara på begränsad tid, och därmed inte bara när det passar mej. 2. Man måste vara beredd på att ge avkall på sin egen träning de gånger någon ny kommer och vill ha hjälp, egotänkandet måste bort, ställningar, bänkar och lyftarstänger är till för alla medlemmar och det är inga problem om man samarbetar och visar ömsesidig hänsyn och är flexibel.  3. Det finns exempel på klubbar som fått bidrag från "Idrottslyftet" och med dessa pengar köpt in tävlingsutrustning men som ändå inte blomstrat i aktivitet eller nya lyftare. Det beror på att maskiner och utrustning kan inte ersätta engagerade människor, det spelar ingen roll hur mycket bra utrustning man har, om man saknar människorna som skall använda dem.!  4. Att bedriva sin "rekrytering" genom att värva lyftare från andra klubbar löser heller inte problemen i den egna klubben, rekryteringen måste börja i min egen förening, det är där grunden och stommen inför framtiden byggs upp.  5. Man behöver inte bara lyftare i sin klubb, man behöver funktionärer och medlemmar som kan hjälpa till med allt möjligt, det sämsta sättet att motarbeta detta, är att bilda ett "vi och dom" i en klubb, dvs att hålla motionärer och vanliga gymmare borta från lyftningen, dela av träningslokalen och därmed förstöra samhörigheten och samarbetet inom klubben. 

Om man läser punkterna ovan och tänker efter hur det är i sin egen klubb så kanske man inser att finns saker att jobba med och att förändra, så att man kan komma igång med den för klubben så viktiga rekryteringen?

Mer om rekryterig och klubbutveckling finns att läsa på denna ännu idag dagsaktuella länk: JSK Rekrytering 2005

Vilket stöd har en domare? (av Björn Stolphammar)

       Domarna Bernhard (D) och Björkis (F)              Domarna Mats (Nässjö) (F) och Esko (D)

Alla vet ju att det krävs domare såväl som lyftare för att man skall kunna genomföra en tävling, men hur är det att vara domare på tävlingar och vilket stöd och backup har man? Som domare får man vara beredd på att få kritik såväl av publik som lyftare, ledare, coacher och domarjury, detta kan man ta om den är saklig och håller sig till bedömningen. Självfallet behöver vi domare få feedback och påminnelse vid misstag eller felaktigt agerande men vi behöver också få stöd och hjälp med att hålla oss uppdaterade med nya regler och tolkningar, många med mej upplever att regeländringar och tolkningar ofta stannar i domarorganisationen och inte når ut i tid till alla domare, ändå förutsätts man känna till regler som man inte fått vetskap om.! Det måste vara domarkommitténs uppgift att se till att denna information når ut till alla domare via distrikt och kontaktpersoner, att domare får kvittera mottagen information.  Man upplever också att det sker sammanblandningar av internationella och nationella (svenska) regler, och att dessa inte alltid är lika (vilket de ju i största möjliga utsträckning borde vara.)

Som domare är det viktigt att man försöker hålla sig uppdaterad med nya regler och att trycka ut den nya domarboken varje år så att man säkerställer att man har rätta bedömningsregler med sig till tävlingarna, man har alltså ett egenansvar samtidigt som man  måste få hjälp och stöd uppifrån organisationen (SSF). Att alla domare skall behandlas rättvist och utifrån samma regler och förutsättningar är ju en självklarhet, därför blir man ju förvånad när man läser följande på SSF hemsida på sidan "Information från domarkommittén: "På styrelsemöte 100116 togs beslutet att samtliga domare som fyllt 70 år ska ansöka om dispens för att förnya sin licens. Distrikts- och förbundsdomares föreningar skickar sin ansökan till distriktstyrelsen som ger sitt utlåtande och skickar ansökan vidare till Svenska Styrkelyftförbundets kansli. IT-domare skickar sin ansökan direkt till kansliet. Distrikts- och förbundsdomare söker dispens för ett år i taget och IT-domare söker för en fyraårsperiod."

Frågan man kan ställa sig är: varför bedöms en internationell domare klara 4 års intervaller, medan övriga domare skall bedömas varje år? Det finns väl inga fysiologiska skillnader oavsett vilken kategori man tillhör, alla kan väl drabbas av åldersrelaterade sjukdomar och begränsningar?  På något sätt upplever många med mej att det finns vissa krafter inom IT-domargruppen (inte alla) som vill särskilja sig från övriga domarekategorier, att man skulle vara bättre och kunna ställa sig över andra, varför tror man det? ALLA domare skall - oavsett kategori - kunna känna stöd och samhörighet i en nationell domarorganisation, jag vet att alla inte upplever det så idag - tyvärr.  Detta kan på sikt verka hämmande för den så nödvändiga domarrekryteringen.

Kommentar till ovanstående: "Jag kan bara hålla med i vad du skriver här, domarkommittén lyssnar inte på oss ute i landet och dom informerar inte om ändringar, istället skäller man ut domare på tävlingar för att dom inte gör rätt, rent otrevligt och arrogant uppträdande har jag själv bevittnat från bla Johnny W sida." (insänt av "Anders")

"Vill också säga att jag tycker Stolpens grundfråga är berättigad och bra. Kommunikationen behöver bli bättre ut till landets domare samt att domare behöver bli bättre pålästa själva. I synnerhet domare som inte är så aktiva i sporten för övrigt, det är iaf min erfarenhet..." (insänt i JSK forum av Alexander Grenehed)

"Ang att det är fyra år för internationella domare och ett år för nationella domare skulle jag tro beror på att licenserna gäller 4 resp 1 år. Eftersom det inte finns några fystester för domare så är min åsikt att inga dispenser skall ges, utan att 70 år är en lagom ålder att avsluta sin domarkarriär oavsett kategori. Har man den regeln vet ju alla om det och ingen behöver muttra över att bli åsidosatt. Det betyder också att man behöver få in nya yngre domare.

Sen tycker jag det var ett ganska korkat inlägg på debattsidan av en anonym person, med endast förnamn, att man fått skäll av en namngiven person som knappast lär försvara sig på detta forum. Även om det stämmer var det osakligt eftersom det inte fanns någon uppgift om varför man fick skäll (vad innebär skäll? Tillsägelse/Någon står och gapar på en??). Kanske "skället" var befogat? Det vet vi inget om..?När jag läser det inlägget får jag en känsla av att personen känner sig underlägsen och att han ser folk i beslutsfattning som motståndare, men det kanske bara är en känsla... Den känslan har jag (som jag tidigare skrivit) fått i fler fall på den sidan och även från Herr Obrell (för att tyvärr återkomma till honom).

Jag förstår och tycker det är bra att SSF inte har någon debattsida av det slaget eftersom det lätt blir pajkastning och osakligheter. Samt att jag inte tror någon vill att styrelseledamöterna ska lägga tid på att kommentera inlägg på ett forum likt detta eller likt debattsidan. Tycker dock själv det kan vara uppfriskande att skriva här, men det känns lite för oseriöst för att ett idrottsföbund skulle ha så. Tack JSK iaf för att ni har det, trots att det ibland är oseriöst eller ostrikt (även från min sida). Att det varit bra med granskning av förbundet har ju visat sig nyttig genom åren, men saklighet är också viktig"  (insänt i JSK forum av Alexander Grenehed)

"Även om det skulle vara så att dom internationella reglerna föreskriver 4 års intervaller, så borde man ändå kunna ha en nationell regel som prövar även de internationella domarnas förmåga och fysiska status efter 70 år ålder, de fysiska förutsättningarna förändras ju inte av om man dömer inom eller utom Sverige." (inlagt av B Stolphammar)

Ideella krafter som samverkar klarar mycket.! (av Björn Stolphammar)

Östersunds AK som var årets arrangör av SM i klassisk styrkelyft, hade före denna tävling aldrig arrangerat ett SM tidigare, trots detta faktum så visade man upp ett mycket bra och trevligt arrangemang. Det krävs ideella krafter och entusiastiska människor för att genomföra dessa större tävlingar. För att klara stora arrangemang har det också numera blivit vanligt att man samverkar och får hjälp av närliggande klubbar, på detta SM hade bland annat Sundsvalls AK och Sollefteå AK lämnat bidrag med såväl personal som utrustning. Det är roligt att se att det finns flera klubbar i Sverige som kan och vill ta större SM-tävlingar, det behövs både för sportens och klubbarnas utveckling och framtid. TACK till Östersunds AK inklusive medarrangörer för ett trevligt och väl genomfört mästerskap.

Vad har SSF råd med - egentligen?   (Av Björn Stolphammar)

Under de senaste åren har SSF utvecklat sin verksamhet genom att bland annat börja sända på webben från tävlingar, detta via ett avtal med privat arrangör. Att webbsända tävlingar är bra och rätt på många sätt, under förutsättning att det ligger inom budgeterade medel. Eftersom det inte finns pengar att sända alla SM-tävlingar så kanske man skall fundera på vilka tävlingar man skall sända och varför, att tex sända 12-15 timmar/dag från ett individuellt mästerskap kanske inte är lika bra marknadsföring av sporten, som att sända en spännande (och betydligt kortare) lag-SM final? 

Personalkostnader

För snart ett par år sedan togs ett principbeslut i SSF att anställa en sk "Sportchef", från början skulle denna tjänst vara en 50% anställning i förbundet, men på ett styrelsemöte den 23 juli 2011 så beslutar man i paragraf 98: "Efter noga överväganden både gällande ekonomiska förutsättningar och tjänstens funktion beslutar styrelsen  att tjänsten skall omfatta 75% fast anställning samt 25% på projekt". En halvtidstjänst har på ett styrelsemöte förvandlats till en heltidstjänst och därmed dubbla kostnader. På samma styrelsemöte beslutar man att anställa Robert Ericsson (f.d. SSF ordförande) som sportchef, visste övriga sökande om att tjänsten skulle utökas från 50%?

Då förbundet dessutom har en kanslist anställd på heltid så innebär det att SSF har 2 heltidstjänster i ett förbund med mycket begränsade ekonomiska resurser. SSF erhåller för år 2012 1 miljon 490 tusen kronor i RF-stöd till SF (specialidrottsförbund) utöver detta tillkommer medel ur Idrottslyftet som dock bara administreras av SSF och som skall gå till klubbar och distrikt, riktat elitstöd kommer också men det är också öronmärkta pengar som SSF inte kan använda till annan verksamhet. Utöver detta så får förbundet intäkter i form av licenser, föreningsavgifter, SM-tävlingar m.m. bedömt 6-700 hundra tusen kr? En anställd kostar utöver grundlön även arbetsgivaravgift och sociala avgifter, dessa ligger på mellan 32 % till ca 45 % av bruttolönen per månad. Det innebär att en lön på 30.000 kr/mån kan då kosta totalt ca 40-43.000 kr månad för arbetsgivaren = 480-516.000 kr/år. På två anställda kan kostnaderna komma att ligga på runt 1 miljon kronor per år.!

Hur får man in mer intäkter?

Ingen har väl undgått att SSF bedrivit en omfattande kampanj för att få in mer intäkter? Fasta kostnader i form av löner och avtal går det ju inte att spara på, men rörliga utgifter i form av tävlingar, resor, konferenser, kurser m.m. kan man minska kostnaderna för genom att inte genomföra, minska deltagande vid internationella tävlingar (medaljkrav!) m.m. Bötesbelopp på 42.000 kr har införts i juridiskt tveksamma dopingavtal (pengar som skall gå till SSF, till vad? det ska sparas pengar på domare vid tävlingar, föreningar skall registrera sig och sina utbildningar och kurser på Idrott On Line för att öka intäkterna till SSF (detta har ju alltid gällt men först nu påtalats). Distrikt och föreningar skall ta större ekonomiskt ansvar för egna lyftare (lokala läger), ekonomiska stimulanser till klubbar i form av prispengar m.m, (Bästa klubb DM, Lag-SM) har tagits bort för att spara pengar.

Att utnyttja "Idrottslyftet" *) 75% år 5  (2011-2012) för att hålla möten och samlade elitläger är ett sätt att spara av egna pengar men samtidigt tar man av föreningarnas öronmärkta pengar för rekrytering och klubbsatsningar. Ser man sen till vilket fokus som Idrottslyftet år 5 skulle ha i SSF så undrar man om man verkligen följer det man beslutat om? Frågan ALLA bör ställa sig är: Används våra pengar på rätt sätt? Ger satsade pengar något tillbaka? Vilka är vinnare och vilka är förlorare.?

*) Från paragraf 165 i SSF styrelseprotokoll från den 1 april 2011:

"Riktlinjer för Idrottslyftet år 5

År 5 kommer gälla 2011-07-01 till 2012-12-31. Totala summan som skall fördelas är inte fastställd. DOCK MÅSTE SSF INSÄNDA GRUNDPLAN SENAST 15/5! Fokus kommer att ligga på Barn & Ungdom samt jämställdhet. Kommer även finnas ett visst utrymme för ledarskapsutveckling för personer mellan 20-25 år"

Hur värderas Lag-SM finalerna.?

Detta är den RF medalj som medaljörerna på Lag-SM erhåller (på bilden är storleken på medaljen jämförd med en enkrona) det är alltså allt som man som lyftare får i pris efter att man har kämpat på en av förbundets högst rankade SM tävlingar. Varför har inte tävlingen den status och den uppbackning som den borde ha? Tävlingen webbsänds inte av förbundet, det finns inga prispengar eller andra "morötter" till deltagande lag, borde inte denna tävling uppmärksammas mera om man nu skall ha den kvar? Just nu överlever tävlingen på grund av klubbarnas och lyftarnas entusiasm och tävlingsvilja, men om vi ska lyfta tävlingen till rätt nivå så måste det ske en satsning som ger deltagande lyftare och klubbar den status och uppmärksamhet som dom förtjänar.!

Att lära sig skilja på sak och person

Det är viktigt när man kritiserar och har olika uppfattningar om sakfrågor att man håller sig till just SAKFRÅGAN och inte gör den till en PERSONFRÅGA och framförallt inte låter det gå ut över 3:e person som i exemplet med uteblivna DM-reportage, vem drabbar det? Självfallet de lyftare som deltog på DM och förvägrades publicitet, Oavsett hur kritiserad eller utsatt man har blivit, så måste man alltid vara neutral och saklig och inte låta ilska eller personliga känslor påverka ens agerande och sitt arbete med att utveckla sporten och hjälpa andra människor.

Därför hoppade jag av Redaktionsrådet.!

Mail till SSF den 9 oktober 2011

Censurerad Insändare.!

Denna insändare till Svensk Styrkelyft fick inte komma in i tidningen:

Svaren från redaktionen för Svensk Styrkelyft:

Om detta svar kan man säga följande: Det var SSF styrelse som beslutade om att kalla Veteran-SM för RM, INTE RF som inte alls har haft någon synpunkt mot att vi skulle fortsatt att kalla den för SM (det handlade bara om vilka mästerskapstecken som RF delar ut). Vem som helst får ju bemöta en insändare, men det brukar man göra i efterhand.! Att tala om att man får ha egna inlägg men sen samtidigt redogöra för att de ska vara "i en positiv ton" är inget annat än censur.! Det talas om faktauppgifter i tidningen, samtidigt som det i stort sett i varje nummer förekommer felaktiga bildtexter och namnuppgifter, nu senast i nummer 6 så talas det om "Årets bilder" (2011) samtidigt som man publicerar en bild (som jag tagit) på Nina Eriksson från Bänk-SM 2010.!

Utebliva publiceringar av DM-tävlingar.!

Den 15 november (5 dagar före manusstopp) skickade jag 8 olika e-mail (med text och bilder i webb-och dokumentformat) med DM-redovisning till SSF kansli, meningen var att dessa skulle komma med och publiceras i sista numret av tidningen Svensk Styrkelyft. För att ytterligare informera om detta så skickade jag i ett e-mail den 9 oktober med följande text (del av):  “Jag har sen skickat in artikel, bilder och resultat från U&J NM, bilder från Klassiska SM m.m. och mitt nästa (och sista) officiella uppdrag är att redovisa DM-tävlingarna i Sverige under hösten. Jag har för det ändamålet kontaktat alla distrikt och fått svar från drygt hälften samt fått in underlag från Bänk-DM från 3 distrikt, detta tillsammans med SL-DM kommer att redovisas i årets sista nummer av tidningen.”

Alla mail har varit adresserade med förbundets officiella e-mailadress: kansli.styrkelyft@sormland.rf.se alla tidigare mail på denna adress under det senaste året har kommit fram och besvarats, när jag efterforskade varför mina artiklar inte kommit in så fick jag svar att:

Jag har sedan kontrollerat med min internetleverantör (Tele 2) och utgående e-postserver den aktuella dagen, alla mail har passerat ut och till rätt mottagaradress, jag har uppmanat förbundskansliet att göra samma kontroll med sin e-postserver men inte fått något svar. Jag har också påpekat att det varit möjligt att kontakta mej på telefon om artiklarna inte kommit fram i den tid jag meddelat i e-mailet den 9 oktober, något telefonsamtal från SSF kansli hart jag dock inte fått. Jag återkommer till varför jag tidigare i höstas bestämde mig för att lämna "redaktionsrådet" för tidningen Svensk Styrkelyft, en grej som jag trodde på och från början såg positivt på, dock visade det sig att så blev det inte riktigt.